Idag kom fortsättningen, ”Därför försvann Ellens pappa”, på Maciej Zarembas serie Rättvisans demoner. Det är skrämmande läsning! Om man inte haft något med socialtjänsten alls att göra så tror man förmodligen att det inte är sant.
Jag tror att det är fallet med samma ”Erik” som UG tog upp för cirka 1,5 år sedan, då tyckte My Vingren, som jag är ganska säker på ”jobbat” på en Roks-jour, att det var alldeles utmärkt det som hände med Erik. Hon skrev då på Politism med rubriken ”Uppdrag Granskning struntar i våldsutsatta barn”.
När myndighetsärenden handlar barn finns det något viktigare än juridisk bevisbörda. Att skydda barn från övergrepp. Ibland kommer det gå ut över oskyldiga föräldrar. Men när föräldrars rätt till sina barn och barns rätt till trygghet ställs emot varandra, som det görs vid svåra vårdnadsfrågor, hoppas jag att vi även fortsättningsvis väljer att hellre ta barnets perspektiv än pappans.
Det är hårresande! Länk till hennes artikel på Politism finns i mitt inlägg jag skrev då. Och hon skrev vidare
– Lek med tanken på att jag inte gjort detta, säger Erik i ett inspelat samtal med en av socialtjänstens barnutredare.
Jag säger: lek med tanken på att han har.
Det ska räcka att någon ”leker med tanken” för att det ska vara klippt. Sådana här tankar och idéer finns alltså hos sådana som jobbar på till exempel jourerna. Behöver jag säga att de fått sin ”utbildning” av Roks? De ”utbildar” ju även socialtjänsterna runt om i Sverige. De har Eva ”satanister äter småbarn i skogarna” Lundgren som husgud. De har egna psykologer när de samtalar med barn på sina jourer, antagligen så att de ska få ”rätt” svar. Roks är också remissinstans för frågor inom det sociala området…
Könskriget är ett måste att se om man inte gjort det tidigare. Del av den dokumentären blev fälld i granskningsnämnden. Kanske inte så konstigt när det visade sig att en ledamot i granskningsnämnden tidigare varit föreståndare för en Roks-jour. Hon blev sedan minister i Reinfeldts regering…
Och så undrar folk hur det kan gå åt skogen? Det här tänket som man kan läsa om i Zarembas artiklar finns hos de flesta socialtjänster gissar jag, i mer eller mindre omfattning i alla fall. Att en del fall får uppmärksamhet till slut beror på att de är så grova. Det finns en enorm mängd som bara passerar som är snäppet under.
Man märker att det tänket och idéerna finns när man kommer i kontakt med dem. Märker man inte det så är man körd direkt! Saknar du talets och skrivandets gåva så är du körd! Har du en sämre förmåga att analysera styltiga texter med medvetet valda svåra ord i rapporter från dem så är du körd! Spelar du inte in ALLA samtal i smyg så är du KÖRD för vad de säger när de pratar och vad de skriver i rapporterna matchar inte! Detta är ett medvetet arbete från dem och inget annat.
Det kan bli så här för att de kan aldrig ställas till svars. ALDRIG alltså… De har mer makt än poliser och åklagare tillsammans när det gäller att rasera folks liv. De kan skita i vad domstolar säger. Det kan inte polis eller åklagare… Deras ord är lag i domstolar, vad de säger och föreslår blir det. Om de blir påkomna med med sin rent kriminella verksamhet så blir de befordrade istället som ni kan läsa i Zarembas artikel eftersom man aldrig granskar en person utan bara verksamhet. En i artikeln blev befordrad till att granska sina gamla kompisar om de gjort något fel, den andra blev chef över en annan socialtjänst. De hänvisar alltid till sekretess när det börjar undras. Allt för att slippa undan.
Det här börjar redan på utbildningarna, man måste se till att få dem rena från ideologi, slänga bort ALLT som har med ideologi att göra. Det måste även ske på fortbildningarna, man måste vara extremt noga med vilken utbildning man ger och vilka som håller i den.
Och det viktigaste, man MÅSTE återinföra tjänstemannaansvaret! Helst ska det gälla retroaktivt också!
Det är värre än den hårdaste pungsparken när man ser hur de kan bete sig men aldrig behöver ta ansvar för något. Folk har tagit livet av sig efter att ha malts ner i de här kvarnarna medan de ansvariga bara kan fortsätta som om inget har hänt.
Förra inlägget om Zarembas artikelserie
Sen finns det ”Genusforskning i juridiken” också, den säger en del om hur det kan bli så här…
Gårdagens inlägg:
”Frågan man alltid ska ställa sig”
MVH
