Skulle du ta emot ett ensamkommande i ditt hem?

Morgan Johansson erkänner att budgeten har spräckts, att han erkänner en sådan sak betyder nog att den inte bara ”spruckit” utan sprängts åt helvete.

En grupp som gräver enormt stora hål i budgetar är ju de ensamkommande barnen. Där måste man förändra ganska mycket väldigt snabbt. Det lönar sig för mycket att vara under 18 år så väldigt många säger sig vara just det. Det MÅSTE till någon sorts kontroller vars resultat gäller tills annat bevisats. Det cirkulerar lite för många bilder på ensamkommande som definitivt är över 18. Hittills har över 12 000 ensamkommande anlänt till Sverige och var och en av dem kostar cirka 1 miljon om året i genomsnitt. Den summan kommer att öka när kommunerna inte har några platser kvar längre för då höjs priserna på de få som finns.

Men jag undrar hur många som är beredda att ta emot ett ensamkommande i sitt hem? Morgan Johansson tror det är många som vill göra det? Vad talar för och vad talar mot att man vill göra det?

De som säger ”visst jag kan ta emot ett ensamkommande barn”, vad händer när det står en vuxen på trappan och de förväntat sig ett barn? När den vuxne också är extremt religiös och ständigt bär på koranen? När han kräver att få besöka moskén eller när besöken börjar bli väldigt många? När skägget börjar bli långt och tjockt? När han börjar stirra på kvinnorna i familjen som inte täcker sig och börjar mumla om att det passar sig bättre om man täcker sig så det inte händer något? Är viljan lika stor då?

Det här är faktiskt frågor som man måste ställa sig för om man går med på att ta emot ett ensamkommande barn så är det YTTERST osannolikt att det är någon under 13-15 år. Det är nog mer sannolikt att de är en ung man över 18 år som har ljugit om åldern. Så om man förväntar sig ett barn så kan man lika gärna stå där med en 20-åring.

Vad skulle jag själv göra? Jag skulle inte ha några problem med att ta emot ett barn, och med barn menar jag under 10 år. Eller i alla fall innan puberteten. Om jag skulle säga ”visst, jag kan ta emot ett” och det står en vuxen (eller nära vuxen) på trappan så skulle jag sätta krav som ingen religion är tillåten, att allt som har med religion att göra är förbjudet, ingen koran, inga verser, inga kläder som kan ha anknytningar till religionen, inga tjocka skägg, inga vänner som har de attributen, inga moskébesök, inga imamer och så vidare. Och nej, islam ÄR inte samma sak som kristendom till exempel. Fast jag är emot all religion.

Det var religionen det. Sen skulle jag ställa krav på att han lär sig svenska och nästan bara prata svenska med honom (inte direkt men efter ett litet tag), bara om man måste förklara mer noga något väldigt viktigt skulle annat språk användas. Jag skulle kräva att han bara pratade svenska ute i samhället, jag skulle inte acceptera att han hade vänner som pratade annat språk med honom eftersom jag och andra då inte skulle veta vad som sades.

Sen skulle jag gärna välkomna det från hans kultur som är bra med svenska mått mätt och inte acceptera det som är dåligt och inte passar i Sverige.

Och så vidare.

Låter det som hårda regler? Det är det inte utan är i princip samma som gäller för mina egna barn. Jag tillåter ingen religion för dem, jag tillåter ingen koran, verser, kläder, moskéer, imamer och så vidare för dem heller. Så ingen skillnad. Jag pratar bara svenska med mina barn för att kunna språket väl är nyckeln till samhället och det gäller även för svenska barn. Är man född i Sverige och inte kan prata svenska ordentligt så kommer folk i framtiden att undra varför. Jag skulle inte acceptera att mina barn pratade på något för mig okänt sätt med varandra, inte när de börjar bli vuxna i alla fall. Jag tycker det är HELT HORRIBELT att folk kan vara födda och uppvuxna i Sverige och ändå inte kan prata svenska! Ingen skillnad där heller alltså. Och jag försöker se till att mina barn tar till sig av det bra med svensk kultur och tillåter ingen influens av dålig kultur eller dåliga saker från annan kultur. Det är ingen skillnad där heller.

Sen är frågan om jag skulle vilja riskera något alls då jag har en 13-årig dotter, skulle jag vilja att det kom en okänd vuxen från en kultur med förmodligen väldigt rutten människo- och kvinnosyn och bodde hemma hos mig tillsammans med med mina barn? En person som kanske är djupt religiös och som anser att koranen är lagen som står över allt? Mycket tveksamt om en sådan person kommer över tröskeln alls…

Skulle någon göra på annat sätt? Låter det helt uppåt väggarna? Jag tycker att man borde ha liknande för Sverige också, skala upp det bara men kanske med lite modifikationer för reglerna för att det ska funka någorlunda smidigt. Att ha det totalt kravlöst som nu måste väl ändå vara det absolut sämsta alternativet för Sverige? Det måste väl ändå vara Sverige som gäller och inte Mellanöstern light? Eller Somalia light? Eller Eritrea light? Eller Afghanistan light?

Det ska ju vara upp till dem som kommer hit att visa att de vill vara en del av Sverige, det ansvaret ligger hos dem och inte hos Sverige. Och vill man inte det så kanske inte Sverige är rätt land för dem? Är det egentligen svårare än så?

MVH

MiT

Publicerat av MiT den 10/03/2015

https://toklandet.wordpress.com/2015/10/03/skulle-du-ta-emot-ett-ensamkommande-i-ditt-hem/