Kvinnor kan!

Ni vet när man efterfrågar kvinnors särskilda kompetens? När man har som argument att om det bara blir fler kvinnor på ledande positioner så minskar vänskapskorruption? Så minskar toppstyrning? Så mår alla på arbetsplatsen bättre? Och så vidare. Vi har alla hört de argumenten massor av gånger.

Det som alltid är problemet är att det är fel person på fel plats. Det blir inte bättre om fel person är en kvinna eftersom det fortfarande är fel person.

Nu är det riksrevisionen som i princip raserats på mindre än ett år. Jag vet inte hur det gick till när hon anställdes men gissar att det fanns ett ”kvinnoargument” med i bilden, det brukar finnas i kulisserna om inte annat. Rättvist eller inte, det finns alltid där ändå på grund av hur debatten ser ut i Sverige.

Så hur är det med organisationer som leds av kvinnor? Är det mindre korruption?

Enligt ett stort antal källor som DN varit i kontakt med har Susanne Ackums tidigare arbetskamrater från regeringskansliet tagit över i stort sett hela Riksrevisionens effektivitetsgranskning, själva kärnan i myndighetens verksamhet.

Knappast, hon har gett vänner och bekanta toppjobb.

Genom att granska de tre riksrevisorernas mejl och telefonloggar har DN kunnat kartlägga hur Susanne Ackum har detaljstyrt rekryteringarna. Det har skett med skräddarsydda platsannonser, rekordhöga löner och genom att köra över de egna rekryteringsexperterna.

Sedan januari 2016 har Riksrevisionen anställt 18 personer med ett förflutet på regeringskansliet. De flesta har fått höga positioner som enhetschefer, ämnessakkunniga och revisionsdirektörer. Några av dem är direkt underställda riksrevisorerna.

Är det mindre toppstyrning? Nepp! Hon personligen har detaljstyrt alla rekryteringar och åsidosatt den vanliga gången.

Flera nuvarande och tidigare medarbetare på Riksrevisionen berättar för DN att många är upprörda över hur rekryteringarna gått till. Sedan årsskiftet har 35 personer slutat, flera av dem som en direkt följd av missnöjet på Riksrevisionen. Ytterligare ett 30-tal har tagit tjänstledigt. Den tidigare granskningschefen har lämnat sitt uppdrag. HR-chefen, som vanligtvis skulle ha varit involverad i rekryteringarna, har petats.

Är det en glad och positiv arbetsplats där anställda trivs? Nepp, folk slutar och begär tjänstledigt i en rasande fart.

Så vad blir då omdömet från den som tillfälligt tar över, Margareta Åberg?

– Vi förlorar en fantastisk person med en enastående kompetens, sade Margareta Åberg när hennes kollegas avgång blev känd.

Så kan man också beskriva en grovt korrumperad person som gått över alla gränser  på alla möjliga sätt…

En bättre beskrivning av henne borde ha varit

”Äntligen blev vi av med den enormt korrumperade idioten som raserat förtroendet som Riksrevisionen hade! Hoppas hon aldrig mer får ett jobb där hon har makt över någonting för en mer olämplig person har jag svårt att tänka mig!”

Så borde det sett ut. För vad är det för fantastiskt med att på mindre än ett år rasera organisationens förtroende så hårt? Att det krävs en viss sorts kompetens för att lyckas med det kan jag köpa men det kan knappast vara någon önskvärd kompetens någonstans. Kanske är dags att granska hennes tidigare jobb? Hur har det funkat på dem? Vänskapskorruption där polare fått toppjobb med topplöner?

Naturligtvis borde alla som tillsatts under hennes ledning entledigas och tjänsterna utlysas på nytt! Alla som varit inblandade på något sätt i det här borde också utredas omedelbart och under tiden ska de vara lediga utan lön! Görs inte det så kommer skadan att bestå och cementeras i organisationen!

Och sånt här måste ta slut

DN har erbjudit Daniel Sunesson, Anna Pettersson Westerberg och Robert Boije att kommentera uppgifterna, men de har avböjt. Vi har även sökt Susanne Ackum och Margareta Åberg för en intervju.

De är toppchefer på en myndighet, de avlönas med skattepengar, mycket skattepengar! De borde vara skyldiga att ställa upp och svara på frågor! Om de inte är det så borde det skrivas in omedelbart att man är skyldig att ställa upp och svara på frågor oavsett frågornas art. Vägrar man ska det också kosta! Så länge man vägrar så ska inte en krona betalas ut i lön, arvode, pension eller något annat. De ska brinna inne helt enkelt och kan inte fås ut i efterhand om man till slut tvingas fram. Det ska göras direkt, annars konsekvenser!

Om Ackum bara kan segla vidare som om inget hänt efter sådant här finns inget hopp alls om någonting i Sverige. Blir hon inte som minimum åtalad så är något allvarligt fel! Straffet kan inte bara vara att hon kan rycka på axlarna och säga att hon avgår! Hon säger att hon begått ”misstag”, normala kallar det KORRUPTION…

Kanske man kan sluta kalla sånt här beteende för gubbkultur och sådant nu? Ni vet, som man gjorde när Kommunal visade sig vara precis så korrumperat som alla redan trodde? Det är urspårad maktkultur och inget annat, man tror man är osårbar och har rätt att göra som man vill. Det visar sig gång på gång att kvinnor kan det där precis lika bra/dåligt som män.

Undrar om hon fått dubbelarbeta för att lyckas med konststycket att rasera Riksrevisionen på mindre än ett år? Har hon fått vara dubbelt så bra för att kunna göra det? Eller är det enkelarbete och dubbelt så dålig som gäller då…? Var det kanske manliga strukturer som tvingade henne att bli korrumperad? Patriarkatet? Könsmaktsordningen? Den ”hegemoniska maskuliniteten”? Vita mäns fel (självklart är det deras fel som vanligt, retorisk fråga eftersom allt dåligt i världen är vita mäns fel om man frågar en genusvetare…)?

Kvinnor kan minsann!

MVH

MiT

Publicerat av MiT den 07/10/2016

https://toklandet.wordpress.com/2016/07/10/kvinnor-kan/