För cirka en vecka sedan sedan så hade ju Ekvalist ett inlägg om ”Järnvägsstationen som patriarkatets knutpunkt” som blev ganska uppmärksammat vad jag förstår. Många på både twitter och facebook delade inlägget. Det har till och med hamnat i en tidning i Danmark!
Det damp ner ett mail med en tråd från en facebookgrupp som heter ”Högskoleläckan” där man också tagit upp Ekvalists inlägg. Vad jag förstår så är gruppen till för anställda (mestadels i alla fall) på högskolor. Jag har maskat allt utom förnamn och om det är ett ovanligt förnamn så har jag bara med första bokstaven i för- respektive efternamn så man kan följa vem som sagt vad.
Är det inte i princip omöjligt att kritisera eventuella brister i kvalitetssäkringen om man inte får ge tydliga exempel på just bristerna? Om bristerna är att trams släpps igenom för lätt, hur ska man kunna kritisera det om man inte kan visa exempel på det? Jag är alltså ärligt nyfiken?
Och nu var det ju en blogg som tog upp en sällsynt flummig avhandling som utan protester hade släppts igenom, inte en professor (vad jag vet i alla fall)
Daniel tycker att det är ett mycket fint akademiskt arbete som ska läsas av många. Och ingen utanför fältet ska få säga att snömos, trams och flum är just snömos, trams och flum! Så praktiskt…
Så det är alltså ingen poäng att visa att kvalitetsarbetet har misslyckats totalt? För det är väl det som är P K:s poäng gissar jag?
Och ännu en som tycker att bloggarens fält är för långt ifrån avhandlingens. Då ska man inte få kalla snömos för snömos.
Det är som sagt en blogg…
Och en som tror att det är Pär Ström som är Ekvalist. Samma person tycker att de som sitter i betygsnämnden ska vara stolta för att de släpper igenom trams…
Nu kommer Rikard in och skrattar och kallar det skräpblogg. Men nu var det ”skräpbloggen” som faktiskt drog ner byxorna på de som godkänt tramset och inte Rikard…
Man bemöter inte avhandlingens slutsatser med argument säger Henrik.
Det finns väl bara ett sätt att bemöta till exempel det ovan och det är att kalla det TRAMS! Det finns ju massor med liknande i avhandlingen!
Och ännu en som inte verkar förstå att det handlar om en blogg och inte en professor som sitter och granskar arbeten.
Det som jag tagit bort helt var bara en som pingade in två andra
En som klagar på att det inte är akademisk kritik. Helt rätt, det är en blogg.
Nu handlar det om twitter, rätt svårt att få till ”substans” där faktiskt. Och Christine ska nog inte vara orolig över att vi ondingar ska hitta hennes avhandling om det handlar om sådant som hon beskriver. Om den inte landar i att proteinet används som ett medel av patriarkatet för att förtrycka kvinnor och fastställer att det är ett bevis för könsmaktsordningen förstås… Då kan hon bli lite orolig.
Bloggen och twitterflödet visar på en ”enfaldig analys” och ”löjeväckande kritik”. Men avhandlingen är minsann inte enfaldig och löjeväckande…
Återigen så är det substans som saknas tydligen. Hur man ska kunna kritisera trams utan att få säga att det bara är trams vete fan faktiskt… Sofie anser att den är gedigen och strukturerad i metodvalet med mera. Det må så vara. Men det är fortfarande bara trams. Välstrukturerat trams…
Men hur gör man när den ämneskompetenta betygsnämnden godkänner ideologiskt trams och alla verkar vara helt ok med det? Det sker ju konstant. Ingen verkar ju bry sig? Vad finns kvar förutom bloggar och facebook då?
Och man kan vara ganska outbildad och ändå känna igen trams.
Så om något trams är godkänt så får man inte säga att det är trams längre?
Det är så mycket som jag funderar över när det gäller det här så jag tar bara upp en del av det.
Det första är att i stort sett INGEN (utom P K) har sagt att elefanten i rummet är en elefant för man låtsas inte se den, man går runt den hela tiden istället. Ingen har ifrågasatt varför trams och flum ska få en massa skattepengar och upphöjas till något viktigt och bra? De flesta har gått ut hårt med att skjuta budbäraren istället för att fråga hur det är möjligt att trams kan bli godkänt? Ingen har frågat hur det kan komma sig att minst en professor!! har varit med i arbetet utan att säga stopp utan tvärtom uppmuntrat tramset?
Ingen (utom P K) verkar vara fundersam över att det släpps igenom det ena märkliga arbetet efter det andra från just genusfältet? Det är snarare tvärtom, om man inte själv tillhör fältet så ska man knappt få säga något alls om något som kommer från det. Jag vet inte om det kommer som en nyhet men TRAMS känner man igen just för att det är TRAMS! De flesta klarar av det. Och det är ännu värre eftersom genusfältet har ambitionen att stå över alla andra fält och vill in och styra hur de ska göra. Jo, de har faktiskt den ambitionen. Men ingen ska få säga att deras trams är trams?
Borde inte folk vara upprörda över att professorer och andra från genusfältet konstant är inblandade i trams? Det kryllar av dem! Är det verkligen INGEN av alla de ovan som förstår att genus”vetenskapen” är en politisk ideologiproduktion i första hand? Och att de vill in och styra och bestämma i alla andra fält? Och de inte bara vill in och bestämma, de är redan där och bestämmer. Visst känns det bra att folk som godkänner och uppmuntrar trams är med och styr vad och hur andra fält ska få göra sitt arbete?
De som bär ansvaret för att det här har blivit så uppmärksammat nu är ju de som inte satte stopp för tramset i tid, inte personen som skrev det!
Jag tillhör som tur är inte den insnöade världen där man inte ens får säga att trams är trams…
MVH
WTF? 
Trolletplit
/ 01/28/2015Tänk vad viktig detta är. På fullt allvar. Tänk om det var akademikerna själva som hade ifrågasatt. Tänk om tidningar hade börjat nysta i detta. Men icke. Det enda försvar mot Trams, kommer från några bloggare.
Om 50 år så kommer detta vara ett exempel på hur David besegrade Genus.
För till slut kommer den besegras, men det tar tid eftersom dess tentakler har spridit sig djupt in i skolvärlden.
Ja, ni forskare som håller med oss kritiker. Vakna! Nu!
robjoh
/ 01/28/2015Jag har inte läst avhandlingen med då jag numera titulerar mig doktor skulle jag vilja påpeka vissa saker, märk väl att dessa kommentarer endast kommer från vad jag har läst hos ekvalist och framförallt från Susanna Varis genomgång.
1, För detta första måste genusvetenskapen, och dess försvarare, börja skilja på vetenskap och forskning. I en av facebook kommentarerna ovan nämndes forskningen som utfördes på hur badrum ska utformas vid städning. Det var forskning som mycket riktigt förlöjligades. Det var dock inte vetenskap utan teknologiforskning, hur skapas ett badrum för den optimala städningen. Teknologiforskning falsifieras genom att utsättas för test från resten av teknologifältet. Teknologiforskning skiljer sig från vetenskapsforskning genom att vetenskap skapar teorier om hur världen fungerar, och vetenskapsteorier falsifieras när vi lär oss mer och skapar teorier som har en högre förklaringsnivå än de äldre teorierna.
2, Avhandlingen ifråga skulle kunna hamna inom facket teknologiforskning. Detta om den handlat om hur skapas den optimala miljön för tågresenärer, och kanske till och med varit väldigt nyttig. En bra miljö kan säkert leda till mer kunder och framförallt mer kundnöjdhet. Vilket leder mig till min kritik av de utdrag jag sett från avhandlingen, en kritik jag har emot stora delar av genusvetenskapen.
Genusvetenskapen utgår för ofta utifrån paradigmet eller rättare sagt ideologin feminism och könsmaktsordning. Vilket leder till att genusvetenskapen envisas med att försöka hitta bevis alternativ förklaringar från dessa teorier. Det är detta som gör att vi får en situation där individuella bloggar ser avhandlingen som trams. Hade arbetet empiriskt undersökt hur olika individer upplever samma miljö, och hur en miljö ska designas för att så många individer som möjligt ska uppskatta miljön hade det kunnat vara ett gediget och nyttigt arbete. Istället skapas en avhandling kraftigt färgad av ideologi, med inlägg som ”vit fientlig blick”, ”manlig överordning” osv. Man söker att rättfärdiga sin syn på världen istället för att genomföra någorlunda objektiv forskning.
robjoh
/ 01/28/2015Förstår inte varför min kommentar hamnade som svar till Trollepit. Var menat som en allmän kommentar.
Leif
/ 01/28/2015Jag minns Gudrun Linns avhandling mycket väl. Det som kritiken inriktade sig på framför allt, och som kanske också gemene man tyckte, var att den behandlade sådant som egentligen knappast behöver bli föremål för en avhandling.
Hans Odeberg
/ 01/28/2015Även jag minns Linns avhandling och reaktionerna runt den – jag tror dock aldrig jag läste den.
Jag anser att den som hävdar att man inte ska behöva forska kring städning av toaletter har fel. Mängder av människor arbetar med att städa toaletter på sjukhus och skolor, liksom mängder av målare och byggjobbare arbetar med att uppföra och underhålla dessa lokaler. Forskning som syftar till att skapa byggnader som är billigare att underhålla är definitivt samhällsekonomiskt nyttig. Går den även in på hur man ska bygga för att hygienen på sjukhusens toaletter upprätthålls så är den gagnelig för folkhälsan.
Däremot kan man ju diskutera nivån på forskningen. Var det rena självklarheter hon forskade om, eller var det ett gediget arbete? Men där minns jag inget.
robjoh
/ 01/28/2015Vill säga att jag instämmer med Hans här samt göra ett par tillägg.
Det finns ett flertal byggföretag, arkitektföretag osv om varje företag hade tagit fram samma sak som Linn så hade det kostat samhället mer än om det skedde centralt på ett universitet.
Avhandlingar kan ibland upplevas som självklarheter när man läser dem, men om det finns mycket i världen som kan upplevas som en självklarhet som faktiskt är fel. Detta innebär att om du inte undersöker eller utreder självklarheter kan ens självklarheter vara felaktiga. Vetenskapsprocessen är lika mycket att undersöka om det man anser är självklart faktiskt är sant som den är att upptäcka nya områden och självklarheter.
Slatan
/ 01/28/2015Jag måste fråga ang. avhandlingen. Hur kan man godkänna urvalet: ”Den övervägande delen av resenärer fann jag genom bekanta, bekantas släktingar, vänner eller kollegor”.?
Samtliga boende på Södermalm? 😛
robjoh
/ 01/28/2015I många fall är dessvärre urvalet när det gäller intervjuer inom universitetsvärlden väldigt beroende på kontakter. Det är svårt att få människor att ge upp sin tid för sin för forskningsintervjuer. I mitt fält har min kollegor som är beroende av intervjuer kunnat lösa det genom det att de arbetar mot företag som helt enkelt beordrar sin anställda att ställa upp på intervjuerna. Situationen kan vara rätt svår om man inte har de kontakterna.
Vad som i sådan fall behöver göras är att man inom forskningsområdet starkt utreder hur ett sådant urval riskerar att påverka sina slutsatser. Det är också viktigt att påpeka att i och med att urvalet inte är ett statistiskt urval av befolkningen så är det snarare en fallstudie som inte kan ge en helhetsbild för hur Sveriges befolkning upplever järnvägsstationer. I den här avhandlingen bör det dessutom påpekas att författaren skriver:
”Genusvetenskapliga studier, som den här avhandlingen, kan används för att synliggöra de maktrelationer som råder mellan kvinnor och män på ett samhälleligt plan.”
Något som jag anser att hon inte kan göra med det urval hon verkar ha använt.
Så urvalet är ett problem, men det riktigt stora problemet från det jag ser är att hon inte verkar reflektera över problemet med det urvalet. Det kan dock bero på att jag inte har läst avhandlingen och har missat något.
Slatan
/ 01/28/2015Tack robjoh, för ett informativt svar.
Det är dock intressant att det i kommentarerna i inlägget inte fokuseras mer på dessa frågeställningar istället för att kritisera vem som har skrivit vilken kritik…
robjoh
/ 01/28/2015@Slatan
Varsågod, var så lite jag gillar att diskutera vetenskap. Bör dock påpeka att jag inte arbetar inom humaniora, utan inom tillämpad industriforskning. Hur fungerar maskiner, hur producerar vi mer effektivt osv. I de fall vi behöver intervjuer så rör det sig ofta om hur folk upplever sin arbetsmiljö (gå till jobbet och vara grinig sänker oftast människans produktivitet).
Nu till svar på din fråga. Jag skulle gissa att det finns grupperingar som helt inte vill att allmänheten ska ifrågasätta vad vi på universiteten sysslar med. Finns nog än och annan som undrar om ens doktorstitel faktiskt är en doktorstitel, särskilt inom humaniora. Då blir det ju lite jobbigt om någon börjar ifrågasätta hur folk fått sina doktorstitlar, kan ju sluta med att ens egen blir ifrågasatt.
Sedan tillkommer det faktum att de flesta forskare inte är perfekta vetenskapsmän som kan se förbi vem som levererar kritik. Feministiska forskare har säkert samma problem.
Själv har jag inställningen att jag vill att allmänheten ska läsa vad jag skriver, det är ett bra sätt att förmedla kunskap och diskutera mina slutsatser. Doktorstiteln för mig är bara en bonus för att jag fått jobba med teknik i fem år utan krav på att genera en massa pengar 🙂
En annan Fredrik
/ 01/29/2015Jag läste en del av avhandlingen och tyckte den var rätt så intressant och välskriven. Där fanns ett och annat som jag inte höll med om, men för att helt kunna döma ut den som trams så borde jag sätta mer tid på den än jag har till mitt förfogande.
Det största problemet är det som redan nämnts: att den är immun mot kritik. Om man kritiserar den generellt är man för svepande och ombeds konkretisera. Om man konkretiserar hakar man upp sig på (ovidkommande) detaljer. Och i vilket fall som helst så är utomstående inte kompetenta nog att kritisera avhandlingen. Utomstående – det är alla utanför vetenskapsgrenen, genusvetenskap. Så för att få kritisera avhandlingen måste man vara genusvetare och om man är det så håller man förmodligen med om premisserna avhandlingen bygger på, vilket gör att man inte har anledning att kritisera den.
Det som gör det svårast att bedöma avhandlingen är det att källmaterialet inte finns med. Den bygger på intervjuer (transkriberade), resedagböcker och blanketter, som läsaren inte har tillgång till. Ett annat problem är den självupplevda etnografiska utgångspunkten, dvs att förf. baserar sig på sina egna upplevelser i rummet. Sådana kan inte vare sig upprepas, verifieras eller falsifieras av någon annan än författaren själv.
Och ja, jag är doktor inom humaniora, och är rädd för att folks sätt att sätta sig på sina höga hästar och avfärda seriös kritik skadar humanioras redan skamfilade rykte.
Pelle2
/ 01/28/2015Det är väl som vanligt när det gäller genus och feminism. Man får inte ifrågasätta det de säger om du inte tillhör rätt ras eller kön eller själv är feminist och egentligen helst inte då heller.
Det var ju också patetiskt när dom försökte hävda att det rent tekniskt var en bra avhandling och helt struntade i det snömos som avhandlingens slutsats blev.
Det är som sagt var för jävligt att staten slösar bort pengar på pseudovetenskapen ”Genusforskning”. De pengarna kunde användas till seriös forskning istället
Grodan Boll
/ 01/28/2015Som i ”Metodgenomgången ser helt ok ut.” till skillnad från ”Metoden ser helt ok ut.”? =)
norskgoy
/ 01/28/2015Humanistiske fakultet…..den vitenskaplige metode på sitt beste 🙂
anonym
/ 01/28/2015Först ett tips till MIT. Använd olika färger för att maskera olika skribenter. Då går det att följa debatten utan att du behöver avslöja några namn alls.
Därefter en fråga. Råkar Henrik som finns med i texten jobba på KTH? Isåfall har jag en ganska bra uppfattning om vem det är, och den mannen är mytoman.
norskgoy
/ 01/28/2015Händelsen innefattar multipel serialitet. Såväl kvinnan som jag delade den kvinnliga
genusserien. När jag sökte efter en hjälpande hand till kvinnan vände jag mig dock till
en man, som jag utifrån hans framträdande med kostym uppfattade som en kompetent
och vänligt sinnad person. Möjligtvis gjorde att jag omedvetet denna tolkning utifrån att
mannen och jag tycktes dela en serie om klass, då vi båda kunde betraktas som medelklass.
Då mannen lade sin ”vita blick” på kvinnan och förstod att hon var i mitt sällskap tycktes
det som att även jag i hans ögon ”tog färg” och sjönk i status. Avståndstagandet visade sig
i form av en avspisning genom att nämna att han var tvungen att gå på ”muggen”. Här
tolkas uttalande innehålla avstånd i såväl klass- som genusserialitet. Genom att hänvisa
till toalettbesök markerade han en gräns mot oss som kvinnor som i princip innebar att
det var omöjligt för kvinnan att följa honom. (Side 84 i avhandlingen)
Så….det å gå på dass, er altså en kvinnefiendtlig handling? 😀
Anders Senior
/ 01/28/2015Varandes man är din blotta existens en kvinnofientlig handling enligt dessa feminister.
MiT
/ 01/28/2015halvgrek
/ 01/28/2015Palm är helt blåst
Grodan Boll
/ 01/28/2015Nej, språket har ju aldrig varit en nyckel in i nya kulturer och samhällen.
Leif
/ 01/28/2015Ja tänk så det kan bli när den korkade pöbeln läser en text som producerats i akademin!
Allvarligt talat.
Det som slår mig är det förakt en del av de individer från det akademiska elfenbenstornet här visar gentemot dem som dristar sig att ha en uppfattning om det som produceras därifrån. Har det aldrig slagit dem att det är fullt möjligt att individer som yttrar denna kritik kan vara väl så välutbildade som de själva är? Tror de på fullt allvar att intelligens och förmåga att förstå är förbehållet just dem och inga andra?
MiT
/ 01/28/2015MiT
/ 01/28/2015MiT
/ 01/28/2015Här är Ulf Lundells blogg och hela texten. Han verkar ha lite problem på riktigt med denne Larsson som jag inte ens vet vem det är 😀
http://www.ulflundell.com/badgers-drift/27-januari-2015/
MJ
/ 01/28/2015Jag såg att någon annan jävel kallade sig Jansson, ska jag anmäla?
Erik
/ 01/28/2015Det är Ulf och Sanna och åtminstone 3436 svenskar till (enligt SCB namnsök) 🙂
Ulf T
/ 01/28/2015Missade jag länken till Susanna Varis granskning av avhandlingen? (del 1, del 2).
Här finns ju också en hel del konkret feedback på avhandlingen, som t.ex.:
”Kvinnor lever med upplevelsen av risken att utsättas för sexuella våldshandlingar av män. Detta leder till att offentliga rum inte är lika tillgängliga för kvinnor som för män, eftersom kvinnors strategier i högre grad än mäns går ut på att undvika platser som verkar osäkra.”
Man kan då fråga sig varför mäns utsatthet för våld icke alls tas upp i denna uppsats. Män utsätts för absoluta majoriteten av allt våld utomhus, men det är kvinnor som är räddare för att vistas utomhus särskilt när det är mörkt och i vissa områden. Hur bemöter den andra delen av samma ideologikonglomerat, den politiska och aktivistiska feminismen, samma problematik? Genom att ihärdigt söka implementera teser om en rådande ”våldtäktskultur” och att försöka få varje man till en potentiell våldtäktsman? Istället för fria fantasier om stationsbyggnaders patriarkaliskhet kanske man borde sätta sig ner och revidera den egna tesbildningen?
Nog kan man säga att det är en giltig invändning? Om det finns två sidor av våldsutsatthet i offentliga rum – kvinnor som är mer rädda för att drabbas, och män som faktiskt drabbas i större utsträckning – så hade en objektiv avhandling rimligen åtminstone noterat att det finns en potentiell konflikt mellan en grupps upplevda utsatthet, och en annan grupps bevisade utsatthet. Möjligen kan båda gruppers behov tillgodoses samtidigt, men om en prioritering skall göras, vore det ärliga att resonera kring den. 😉
En sådan diskussion hade möjligen också smittat av sig på resten av avhandlingen, såtillvida att den hermeneutiska tolkningen utifrån feministisk upplevelse kanske hade kunnat jämföras med en möjlig verklighet där det som rent konkret händer är mer verkligt (åtminstone för vissa) än det som sker i en feminists huvud?
En annan Fredrik
/ 01/29/2015Som Björn kommenterar på Susanna Varis blogg finns faktiskt männens upplevda utsatthet med: ”Kapitel, sid 27 3.4 Risk och otrygghet i resans offentliga rum.
Där finns en fotnot ‘Även män uppger att de upplever otrygghet, men då främst i form av risk för överfall och rån (Andersson 2005a,
Andersson 2005b, Brusman 2008).’ ”
Larsson
/ 01/28/2015Gustav Fröding skrev:
Nu är jag led vid tidens skism
emellan jord och stjärnor.
Vår idealism och realism
de klyva våra hjärnor.
Det ljugs när porträtterat grus
får namn av konst och fägring.
En syn, som svävar skön och ljus
i skyn, är sann som hägring.
Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllne dosor,
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.
Genusvetare borde läsa mer Fröding.
MiT
/ 01/28/2015David8
/ 01/28/2015Nazisten tyckte också det kändes relevant att dela upp hudfärg. Men nu är det ju ”fina” och ”antirasistiska” SR det handlar om så då gäller så då är det ju en ”helt annan sak”.
David
/ 01/28/2015Intressant att notera hur genusvetenskapen anser sig kunna bedriva forskning en egen definition av vetenskaplighet som endast kan förstås och användas av de redan invigda. Härmed har man skapat sig en skyddad verkstad där all yttre kritik kan bortförklaras som okunskap och missförstånd, alternativt osakliga påhopp. Samtidigt anser man sig dock ha mandat att gå in och kritiskt granska all annan forskning, för att där söka efter borttappade könsaspekter och genusperspektiv.
Ett tankeexperiment vore om samma synsätt skulle appliceras på annan ideologisk pseudovetenskap såsom t ex rasbiologin, så att endast andra rasbiologer skulle anses ha kompetensen att värdera och bedöma dess forskning, och godkända avhandlingar inte skulle få kritiseras utanför akademin, samtidigt som de egna forskarna offentligt ställde krav på ett rasbiologiskt perspektiv inom all annan forskning. Skulle tro att det då skulle bli annat ljud i skällan.
MiT
/ 01/28/2015michael
/ 01/28/2015Ja då har vi fått lära oss flera saker av snillen spekulerar.
Fördomar är upphöjd till vetenskap.
Trams är mångfald och är viktigt.
Kritik är kränkande.
Man kan säga att genusvetenskapen vill vrida klockan tillbaka till före upplysningstiden,då kyrkan dikterade vad som var vetenskap där tro och fördomar ansågs mer relevant än kunskap och fakta precis så som genusvetenskapen fungerar i Sverige idag.
När man läser vad dessa snillen skriver så är det inte kritiken dom bemöter utan var kritiken kommer ifrån som är viktig,där dom menar att vi inte begriper avhandlingens förträfflighet pga vår okunskap.Detta är ett vanligt argument när man inte klarar av att bemöta kritik.
När man läser hur dessa snillen spekulerar så framträder en bild av en helig ko som måste hållas helig eftersom den inte klarar av kritisk granskning,och om en vetenskap inte klarar av kritisk granskning så är det ingen vetenskap utan en dogm.
MiT
/ 01/28/2015Ulf T
/ 01/28/2015Via Susannas kritik noterade jag att ett påstående i avhandlingen är kopplad till en referens som saknas i litteraturförteckningen:
Pateman 1989 finns alltså inte med, men syftar troligen på boken The Disorder of Women: Democracy, Feminism, and Political Theory (C. Pateman 1989). Den har jag inte läst, men jag hittade en artikel med ung. samma titel från 1980.
Den något överraskande upptäckten var att Pateman faktiskt verkar hålla med om uppfattningen, förfäktad av bl.a. Rosseau, Hegel och Freud, att…
I början utgick jag helt sonika ifrån att Pateman ansåg att detta naturligtvis var befängt, men det verkar hon inte tycka! Hon tycker att de hamnar delvis fel i sin analys om varför det är så, och kritiserar sedan liberala tänkare och (liberala) feminister som inte fattar att problemet inte kommer att lösas i ett liberalt kapitalistiskt samhälle eftersom (och här blir det mer luddigt, så jag tolkar lite fritt) inte minst kvinnor envisas med att prioritera fel, och män inte kan låta bli att patriarkaliskt förtrycka kvinnor.
Vad som är oklart är vad hon tänker sig för lösning istället, men åtminstone i denna artikel från 1980 är det lätt att få uppfattningen att hon anser problemet verkligt, och dessutom huvudsakligen olöst. Dvs kvinnor ansågs inte bara tidigare sakna denna förmåga, utan lider fortfarande av detta problem.
Möjligen har hon reviderat sin hållning lite under de nio år som skiljer mellan artikeln och boken med samma namn? Annars tycks referensen felaktigt representera vad Pateman faktiskt menade.
Artikeln kan läsas gratis via MySTOR.
Grodan Boll
/ 01/28/20151989 är, tekniskt sett, ”tidigare”, om än väldigt nära i tiden? =)
Hobo
/ 01/28/2015Hat mot heterosexuella vita män är kärlek.
Saklig kritik utan att nämna skribentens namn är nätmobbning.
Orwell kunde inte ha sagt det bättre.
jahaja
/ 01/28/2015ok, så en klubb för inbördes beundran, bestående av ett gäng misslyckade akademiker som tar sig själva på för stort allvar, upprörs över att en blogg på nätet kritiserar en avhandling i genusideologi och anklagar bloggskribenten för att inte hålla vetenskaplig standard i sin kritik. vad gulligt