Den banalt enkla vägen

Sakine Madon har skrivit om Soheila Fors och de problem och hot hon fått för sitt arbete mot hedersvåld och hedersproblematiken inom vissa grupper. Madon undrar med rätta varför inte Soheila har fått samma stöd som Zara Larsson?

Det finns ju också en väsentlig skillnad mellan Soheila och Zara, Soheila jobbar för att det förtryck som vissa utsätts för i hederns namn ska upphöra, hon kämpar för enkla mänskliga rättigheter och för det blir hon hotad på allvar. Zara kämpar för att få sprida hat, eller radikalfeminism som det också kallas, och inget annat. Hon får då skit och hat för att hon sprider skit och hat själv helt enkelt, där är det enkel orsak och verkan som gäller. Och även kritik kallas hat när det Zara Larsson får det…

När det gäller sånt här med hedersproblematiken eller de skäggiga ”poliserna” som smyger runt i vissa förorter (och kanske även på andra ställen) så kan man som journalist/krönikör/whatever välja två vägar, den grymt svåra vägen som Madon har valt, att stå upp MOT det groteska problemet som drabbar en del oerhört hårt och sen fortsätta med det. Det är en svår och förmodligen också farlig väg för det man har emot sig då är inga dyslektiker som hittat tangentbordet och skrivit något ogenomtänkt utan farliga människor på riktigt. Vi såg häromdagen på Aktuellt vad som händer i förorten om ”fel” människor kommer dit. Det där är alltså Sverige idag även om de sa att det inte är Sverige så är det Sverige…

Eller så väljer man den enkla och samtidigt oerhört fega vägen som Virtanen valde, den som ger sköna ryggdunk av kollegorna på Södermalm. Han väljer Zara Larsson framför Soheila Fors. Trots att man inte ens behöver välja alls så väljer han den enkla vägen. Han gör det förmodligen för att det är enkelt, ofarligt och bekvämt, han riskerar absolut ingenting. När Charlie Hebdo var aktuellt i vintras så skrev en i mitt kommentarsfält, apropå att Galago inte direkt stod bakom Charlie, att ”Galago är som den lilla knähunden som morrar, gläfser och är tuff mot sånt som är helt ofarligt”. Inte exakt citat men ungefär. Virtanen är precis likadan. Han kritiserar inte något som ens med solen i ryggen och medvind i nerförsbacken kan uppfattas som riskabelt på något sätt. Att skriva om Zara Larsson gör att man får lättledda människor med sig. Att skriva om Soheila och hedersproblematiken ger förmodligen bara trubbel. Alltså skriver Virtanen om Zara…

En annan sak med att ta upp just sådana saker som Sohelia Fors och hedersvåld/problematik är att det kommer beskyllningar om att man ”går rasisters ärenden” eller ”svansen jublar” och ännu värre beskyllningar bara för att folk som stämplats som rasister håller med skribenten. Det sägs att de ”har en agenda”, att de ”utnyttjar detta för att …” och så vidare. Det kan tydligen inte bara vara så enkelt att de inte vill ha hedersskiten i Sverige? De kanske inte vill att deras barn ska växa upp i ett samhälle där sådant fått fotfäste och kanske ökar? De kanske inte tycker det är ett schysst samhälle där deras barns klasskamrat helt plötsligt är borta över sommaren och kommer hem som gift med en människa h*n aldrig ens sett? Eller läsa om att deras klasskompis ”ramlat” från en balkong? Och så vidare…

Virtanen benämnde också något ”banalt enkelt” som Anna Dahlberg på Expressen tydligen gjort sig skyldig till, nämligen att hon sa att man måste lyssna på sanningssägare och inte försöka stämpla bort dem. Det är tydligen ”banalt enkelt” i Virtanens värld.

Fast det som VERKLIGEN är banalt enkelt är att göra som Virtanen gör, skriva om Zara Larsson och inte om Sorheila Fors. Han förstår det inte bara.

MVH

MiT

Publicerat av MiT den 08/29/2015

https://toklandet.wordpress.com/2015/08/29/den-banalt-enkla-vagen/