Integrationsprojekt

Det tjatas ju ständigt om ”integration” i Sverige. Det är integrationspolitik, det är integrationsprojekt, det är integrationssamordnare osv i oändlighet. Hjälper det?

I Aftonbladet idag finns en krönika av Kadhammar som är läsvärd.

I den krönikan finns nog egentligen nästan alla förklaringar till varför det ser ut som det gör på alla möjliga olika sätt och på alla möjliga olika håll i Sverige. Vet inte om det var syftet med den men det står där i alla fall. Kanske inte alltid i klartext men mellan raderna.

På ett sätt är det glasklart vad som hänt i Sorsele.
När invandrarna kom till den lokala fotbollsklubben lämnade svenskarna och bildade eget. Så nu finns det två fotbollsklubbar i en ort med 1200 invånare, en med afghaner och somalier och en med i stort sett bara infödda svenskar.
Det som skett i Sorsele är en bitter och ganska grym bild av en misslyckad integrationspolitik. Idrotten förenar och förbrödrar? Det ser ju ut som om det är precis tvärtom.

Det står inte direkt varför men ändå förstår man det. Det var dock inte så enkelt att de lämnade så fort de kom någon invandrare utan när det blev för många. Det är den bittra sanningen.

Sorsele IF, som den gamla klubben heter, fick 600 000 kronor för att integrera invandrarna. 500 000 kronor från Riksidrottsförbundet och 100 000 kronor från kommunen. Det är mycket pengar var som helst och det är väldigt, väldigt mycket i Sorsele.
Det projektet resulterade alltså i att svenskarna och de nyanlända gick skilda vägar.

Tron att bidrag och pengar kan skapa ”integration” är enorm i Sverige trots att inte ett enda bevis för det finns.

I så måtto är det glasklart vad som skett i Sorsele. I tisdags tränade Sorsele IF på ortens enda fotbollsplan, Svergovallen. Där sprang grabbar och unga män, mestadels från Afghanistan, på den rykande, kalla sanden och ropen som ekade över planen och fortplantade sig bort mot tallskogen lät som de gör på tusen andra fotbollsplaner – passa! här! bra! ja! – medan den låga, kalla kvällssolen belyste gemenskapen från sidan.

Där står det ännu en sak som ligger bakom de problem vi ser i Sverige idag. Det står inte att det är en av orsakerna rakt ut men de flesta vet det ändå. Det är nästan bara män som kommit. Unga män. Det är en del av problemet på så många olika sätt. Dessutom så tvingar stat och kommun svenska män att betala för att män från andra länder och kulturer ska komma och tränga undan dem från sin egen ort. Det är de facto det som sker. Några stycken, då är det inga problem, men många så blir det problem.

Kommunalrådet heter Kjell Öjeryd, vänsterpartist, han är en av dessa personligheter i Sveriges kommuner som ensam kan lyfta ett parti till nya höjder. Vänsterpartiet i Sorsele fick 26 procent av rösterna i senaste valet.
Öjeryd borde veta. Han är ordförande i nämnden som ansvarar både för ensamkommande flyktingbarn och idrott, dessutom är han före detta fotbollsspelare. Samhället så litet att alla känner alla. Öjeryd borde kunna ge klart besked.
Vi träffas på River Hotel där matsalen har enastående utsikt över Vindelälven. Öjeryd är jovialisk och säger att han inget vet, han försöker hålla sig utanför så mycket som möjligt.

//

Personkemin i klubben kanske inte fungerade? säger Öjeryd.
Det blir ofta så här i små, slutna samhällen. Ingen vill svara, ingen vill veta, ingen vill prata. Jag har ringt Sorsele IF:s ordförande, Marie Strinnholm. Hon är dessutom chef på hemmet för ensamkommande flyktingbarn. Vi har gjort upp om att ses. Sedan ringer hon återbud: inga intervjuer, styrelsen i föreningen har beslutat om att man inte ska tala med media.

Det kanske är så att alla egentligen redan ”vet” men att man också ”vet” vad som händer om man är fräck nog att berätta vad man ”vet”? Man ”vet” kanske också att det är lönlöst att berätta eftersom man också ”vet” att de som har lite makt att göra nåt inte lyssnar och dessutom tjänar pengar på det som orsakar det alla ”vet”? Och kanske t o m är direkt ansvariga för att det är som det är…? Ordföranden för klubben är ju dessutom chef på hemmet för vuxna barn?

Den nya föreningen, bildad av de som lämnat Sorsele IF, heter Sorsele UF. Det står för ungdomsförening. Ordföranden heter Mattias Garbrielsson, han äger ett åkeri, har tre söner som spelar fotboll, var själv ordförande i den gamla fotbollsklubben under en period. Han tar emot hemma i villan, är glad och trevlig men samtidigt avvaktande och alldeles tyst, även när han pratar.
– En massa ungdomar och barn slutade idrotta, säger han.
Varför?
– Fråga en tolvåring varför. Du får inget rakt svar. Vi startade en ny förening. Vi vill göra det barnen vill.

Där är ytterligare ett svar som man inte vill låtsas om. Har nog ett direkt och obehagligt samband med det som Strinnholm är chef för.

Och som man kan se mellan 2000 och 2006 så lämnade de inte alls så fort invandrare kom utan de 5 st kan vara helt normala småförändringar. Efter 2006 tog det fart ordentligt. Det beror inte heller bara på att invandrare kom utan det förhatliga ordet ”volym” spelar en central roll. Några stycken funkar utan problem men ju fler invandrare det blir desto fler svenskar lämnar. Det är inte riktat mot just de personerna som kommer utan är ett mänskligt beteende som man kan se över hela världen. Undrar om inte gränsen för när man börjar lämna i Sverige är absolut högst i hela världen dessutom.

Samtidigt är de flesta nog överens om att invandrarna behövs i Sorsele. De föryngrar bygden. Näringslivet – träindustrin, företag som testar bilar – och kommunen behöver omgående arbetskraft. Den som vill köra buss eller taxi kan till exempel få betald utbildning i sommar.
Redan som minderåriga har invandrarna bringat välstånd. Eller just därför att de är minderåriga. Den period som resten av Sverige kallar flyktingkrisen benämner kommunalrådet Öjeryd glansdagarna.
Kommunen hade nio miljoner i underskott när flyktingarna 2015 vällde in i Sverige.

Och när folk upptäckte att de flesta inte alls var minderåriga kanske också spelar in. Vem vill låta sin 12-13-åriga grabb eller tjej spela fotboll tillsammans med vuxna män från en totalt främmande kultur och som man inte vet något om och som ljugit sig in i landet och som det satsas groteska pengar på? Som när de pratar med varandra på ett språk man inte förstår samtidigt som de sneglar på en? Det skapar otrygghet och olustkänslor. Oavsett VAD de säger eller vill, de kan vara världens trevligaste men det spelar ingen roll. Det är inte deras fel utan det är bara mänskligt att reagera så. Och det går inte att rädda något på det här viset, man skjuter bara upp det oundvikliga några år men smällen kommer att bli ännu värre. Om inte svenskar vill bo kvar varför i hela friden tror man att afghaner och somalier vill bo där?

Kjell Öjeryd försöker parera inkomstbortfallet genom att skriva avtal med andra kommuner om att ta emot deras barn. Två pojkar har i detta sammanhang överförts från Vallentuna till Sorsele.

Öjeryd försöker ”rädda” kommunen med att hälla på ännu mer bensin på brasan. ÄNNU fler som som ska tränga undan svenskarna ännu mer. Kanon!

Det stora integrationsprojektet i Sorsele 2011–2012 syftade till att smidigt och behändigt få in de nyanlända i samhället. I god svensk anda blev invandrarna föremål för en ”intresseundersökning”. I den fick de ange ålder, nationalitet, vilket språk de talar och så vidare.
Sedan fick de fylla i vad de vill göra. De kunde välja mellan 33 alternativ, från fotboll, gym, kampsport, schack, ”pyssel”, odling, datorer, ”bär/svamp” till skridskor och skoter.
På så vis är utvecklingen i Sorsele en spegelbild av Sverige, en närbild av vårt land när det är som bäst: Alla ska med! Det är också Sverige när det är som svenskast: Alla ska ha bidrag! (Kommunalrådet Öjeryd beklagar att Sorsele IF missade att söka ett bidrag på 75 000 kronor härförleden: om föreningen fått de pengarna kanske den inte hade splittrats, tror han. Sverige är ju ett land där alla problem löses med bidrag.)

För en del är det märkligt att det poppar upp problem. Först så skiter man i svenskarna under massor av år, man bara lägger ner och säger att ni är inget värda. Sen kommer det folk från Tjotahejti och miljonerna som inte fanns innan plockas fram som genom trolleri. Sen ljuger man och hittar på om alla vinster som ska komma och man ljuger och hittar på om statistik trots att folk med egna ögon ser vad som sker osv. Vad kan gå fel…

Hur gick det då? De där fantastiska ”integrationsprojekten” som man spottade fram?

Och invandrarna strömmade in i Sorsele IF. Och svenskarna strömmade ut.

Det där. Man hade som vanligt glömt bort människorna och vad de tycker och vill.

Så vad är det som händer?
Rasism?
Det vore larvigt och förenklat att komma dragande med det ordet även om en tonåring häromveckan skrev i Facebookgruppen ”Vad händer i Sorsele?”:
”Vi vill inte träna med dom eftersom de är bara invandrare som inte kan svenska, de slåss på varje träning och lyssnar ej.”

Där står det också varför men ingen vill lyssna. Det står inte i klartext men det står där likförbannat! Vem vill ha sina ungdomar på såna träningar? Vad det står är att problemen är KULTURSKILLNADER som är enorma. Men det är inget som är tillåtet att ens yppa i Sverige.

Så låter de vanliga överorden på sociala medier. Det har inte varit några bråk mellan svenskar och invandrare i Sorsele. Inget stort och dramatiskt. Morteza Mohammadi kom hit som ensamkommande 2010. Han var 17 år. Nu bor han tillsammans med en kvinna från orten, har barn och arbetar som undersköterska i sjukstugan.

För Mohammadi var fotbollen inte bara en fritidssyssselsättning, den var ett läkemedel, en livlina. Så är det för många. Behandlingsassistenten Ann–Marie Fjellström på Napoleongården där de ensamkommande bor säger:
– Om vi har en grupp på 20 så är det 20 som lider av psykisk ohälsa. Två-tre av dem behöver hjälp av barnpsykiatrin. Fotbollen är jätteviktig. Alla älskar fotboll. Den ger gemenskap, glädje, drömmar och aktivitet. Du blir friskare både fysiskt och psykiskt.

Här är flera skäl till att det ser ut som det gör runt om i Sverige. Det kommer män från främmande kulturer och tränger undan de män som redan bor där och deras barn och de tränger undan dem från sjukvården som de svenska männen bekostar (mestadels). Det finns ingen plats kvar för de som kommer därifrån från början. De ser enorma resurser gå till främmande vuxna män från andra sidan jorden. Man får tycka vad man vill men det är mänskligt att reagera på det.

Morteza Mohammadi har spelat i Sorsele IF i åtta år. Han spelade i A-laget ”även när vi bara var tre-fyra invandrare”. Han förstår inte varför svenskarna har försvunnit från klubben.
– Vi undrar varför barnen från samhället inte är med oss. Vi får bara luddiga svar.

Det är inte alls svårt att förstå, det funkar med några utan att problem uppstår men så fort det överstiger en viss procent invandrare så börjar svenskarna och de invandrare som assimilerat sig dra. Tror siffran är runt 4%. Upp till ett visst antal så är det inga problem men så fort det börjar dra iväg så kommer också problemen.

Sorsele IF tränar på Svergovallen – den tillhör föreningen. Sorsele UF tränar på en enklare plan bakom Vindelälvsskolan. När jag på torsdagkvällen tittar på träningen välkomnas jag hjärtligt av föräldrarna som är där. Men de säger inte mycket. Några mammor säger att de inte vill resonera om det gamla, nu har de en ny förening och koncentrerar sig på den. De har aldrig nekat någon att vara med: det finns invandrarbarn här också.
Skillnaden kan man se med blotta ögat. I Sorsele IF är det bara invandrare numera, i den nya föreningen tycks proportionen invandrare–svenskar spegla samhället i stort.

Inte alls konstigt egentligen, IF, och kommunen/staten, visade vilka som var värda något och vilka som inte var det på ett TYDLIGT sätt. Men intressant att den nya klubben speglar samhället bättre än den gamla?

Så i Sorsele, ett litet samhälle med alla förutsättningar för att människorna som lever där ska lära känna varandra och blandas, ett litet samhälle där det ständiga tjatet om integration borde vara meningslöst eftersom den borde ske automatiskt – där har det uppstått tre sociala kluster, säger en person som bott på orten hela sitt liv: svenskar, afghaner och somalier (som tränade för sig själva när de tyckte att afghanerna tog fotbollen på för stort allvar).
Det är inte bara tråkigt för Sorsele. Det är illavarslande för Sverige.

Det är inte bara tråkigt och illavrslande för Sverige utan dessutom helt förutsägbart att det skulle bli så här. Men man ville ju inte veta. Journalister ville inte veta, politiker ville inte veta, aktivister ville inte veta osv. Man visste om att det här är resultatet men man struntade i det. Det hade funkat automatiskt om volymerna varit mycket små. Ett par stycken hade inte varit några problem alls. Och sen kan man inte ständigt fylla på med några stycken år efter år efter år heller. Då kommer det att bli problem till slut.

Ett fåtal från vitt främmande kulturer klarar alla samhällen av att ta hand om och de kommer ganska snabbt att bli en del av samhället, de är tvungna helt enkelt. Men ju fler de är desto mindre blir möjligheten att lyckas. Och chansen att lyckas blir ännu mindre om samhället hatar allt som är svenskt och t o m förnekar det, typ Fredrik ”endast barbariet är ursvenskt” Reinfeldt och Mona ”vi har bara midsommar och såna där töntiga grejer” Sahlin. Det hjälper inte heller att kalla de som försöker tala om att det inte kommer att funka för rasister och nazister.

Det vi ser i Sorsele är ett TYPEXEMPEL på vad som sker när man skiter i vad svenskarna tycker utan uppifrån ska trycka på dem sånt de inte vill ha eftersom problemen landar i deras knän. Det är det vi ser i hela Sverige.

Vi ser det i Staffanstorp.

Vi ser det i Lysekil.

Vi ser det i Värnamo.

Vi ser det i Malmö.

Vi ser det i Eskilstuna.

Vi ser det i Söderköping. Del 2 och del 3.

Vi ser det i snart sagt varenda liten stad och by i Sverige, inte bara i de större städerna. Överallt. Och det är påtvingat uppifrån mot medborgarnas önskemål hela tiden. Det vi ser i Sorsele och andra städer och byar är inget konstigt alls utan snarare helt förväntat. Men att det är helt förväntat har ingen velat berätta.

Men det är extra tydligt i Sorsele, den där önskan om att ”integration” kommer med pengar, bidrag och projekt. Fråga de som kom på 60- och 70-talet om det var politiska ”integrationsprojekt” med bidrag som gjorde att de lyckades rätt bra eller om det var de själva som gjorde att det gick bra? De hade jobb, det är viktigt men det är inte allt. De flesta kom från Europa och även om kulturer skiljer sig rätt mycket även mellan länder i Europa så är det också mycket som är rätt likt. Några kom även från länder utanför Europa men det var inte så många så det ordnade sig ändå.

Folk drar sig undan när det kommer många som är helt olika en själv, det är mänskligt. Speciellt om det tvingas på en. Problemen i t ex Sorsele hade inte funnits om det var norrmän, danskar eller finnar som kommit dit. Och då hade man inte trollat fram bidrag och projekt ur hattarna heller utan man hade tagit för givet att de klarar av att ”integrera sig själva”. Det man gör när man öser resurser över vissa är att man talar om för resten att ”vi skiter i er och satsar på dem vi bryr oss om, ni andra är inget värda”.

Det finns inte ett enda sk ”integrationsprojekt” som funkat någonstans i Sverige. Kanske någon liten grej varit till nytta för någon enstaka individ.

MVH

MiT

Publicerat av MiT den 05/26/2018

https://toklandet.wordpress.com/2018/05/26/integrationsprojekt/